Ängsblommor

O, Ängsblommor skiraste väsen små,
jag älskar er alla där ni bugande stå.
Till sömns skall ni vaggas av vindarnas
fläkt, och sova tills solens strålar er väckt.

"Linne'a Norold"

När fjärilar fladdra

När fjärilar fladdra och snudda vid kind
Det doftar av grönska från björk och från
lind. Var äng, varje backevart dike var dal,
Står smyckad med blommor i tusental.
Då vilja vi leva - leva och drömma oss bort
till en smal liten slingrande å, där
dagsländan flyger så skiftande blå.
Där liljorna lysa så gult invid strand.
Vi finna ej ord för vårt sköna land.

"Linne'a Norold"

Bland ängens viol

Gammelmor sitter på murknad bänk.
Fröjdas åt våren: "Å käraste tänk",
hon ropar från sin soliga vrå,
"av violer är redan ängen helt blå".

Fast ryggen är böjd hon stapplar åstad,
försiktigt hon smeker blommor och blad
och från hennes öga faller en tår
bland ängens viol i tidig vår.

Hon knäpper de valkiga händer till bön
och tackar vår härre för Våren så skön,
för undret av nåd hon fått skåda igen.
I varja blomma hon möter en vän.

"Linne'a Norold"

En sommarvisa

Duvkullan lyser så Oskulldsfullt vit, lyssna
den frågar: "Hur hittar du hit. Hit till mitt rike bland björkar och en mossa och tuvor, strandnejlikor, sten".

Se smultron de blomma i varje snår en vildapel ensam, ensam här står. Häggen den doftar - jag minnes en gång blommande hägg vid en smal liten spång.

Tiden förflyttas tillbaka till år av knoppande vildros - till betande får. Bland ljunghedar, klippor och änder vid strand
- Sverige, vårt Sverige, du älskade land.

"Linne'a Norold"