Jag är fågeln som knackar på ditt fönster
i morgontimmen
och din kompanjon, som du inte kan känna,
blosset som lyser upp vägen för den blinde.

Jag är glaciärens krön ovanför skogen,
den bländande,
och mässingsrösterna från katedralens torn.

Tanken som plötsligt kom över dig vid middagstid,
och fyller dig med en säregen lycka.

Jag är den du har älskat för länge sedan.
Jag går vid din sida under dagen,
och ser uppmärksamt på dig,
och sätter min mun mot ditt hjärta
men du vet det inte.

Jag är din tredje arm och din andra
skugga, den vita,
som du inte har hjärta för,
och som aldrig kan glömma dig.

                                         (Rolf Jacobsen)

Det står en  ängel vid barnets bädd den viskar sakta: "var icke rädd, jag skyddar dig både natt och dag, när du är lydig blir jag så glad".

Var kväll du läser din lilla bön slår ut i himmeln en ros så skön. Men när du gråter och ledsen går, min hand jag räcker tills du den når".

(Linne'a Norold)

Barnets böner stiger från hjärtat upp till gud, hjälp mig som är så liten att hålla dina bud. Du hjälpte mig många gånger ur sjukdom och från död
O, gode gud hjälp alla som äro uti nöd.
(Linne'a Norold)

Vad gör det att vi sargas på vår
törnbeströdda stig, vi vet att smala vägen den leder hem till dig. I himmeln finns blott godhet, blott kärlek underbar, jag vet att det är sant, ty det säger mor och far.

(Linne'a Norold)