"Gulnad bok"

I en gammal gulnad bok jag finner blomster tre, jag tar så varligt i dem för att kunna se. Vit konvalj, en kvist syr'en, tusensköna röd, den som dessa blommor lagt, för lenge sen är död.

En gulnad bok med mina älsklingsblommor tre, jag tar så varligt i dem för att kunna se.
De äro gamla minnen från flydda, gångna år, jag lägger dom tillbaka, de fuktas med en tår.

" Linne'a Norold"

Tillbaka: Diktindex

Mormor

Så vill jag minnas mormor på knä framför sin spis,
hon matade elden med gammal torkat ris, och sjöng
sin ungdoms visor - hon levde med i dem
jag henne ser framför mig, i tanken omigen

Hon talade om vättar, lyktgubbar och om rå,
fast hämtat ur vår kolktro jag trodde på det då.
Så skrattade mormor hjärtligt, och strök sitt glesa hår:
" Jag skall berätta mera, men först en kaffetår! 

Men glimten i hennes öga jag alltid minnas skall.
Och runt kring mormor barnen på var sin liten pall.
Vi satt där och åt äpplen, som stektes i hennes ugn.
På mormors arm var man alltid trygg och lugn.

"Linne'a Norold"

Tillbaka: Diktindex

"Att andas blott ro"

Ensam jag vandrar och drömmer mig ung
i skogen är fridfullt bland björkar och ljung.
Här finns ej svek, allt andas blott ro
kanhända på livet jag åter kan tro.

Jag vandrar bland sippor så vita som snö och vill dem ej trampa, de kunna lätt dö.
På välkända stigar jag känner mig glad stannar och lyssnar, men vet ej på vad.

Livet är nyckfullt, jag ödmjukt mig böjer hoppas på lyckan, vad gör att den dröjer, jag vill aldrig sluta på människor tro - ty mellan himmel och jord går en bro !

"Line'a Norold"

Tillbaka: Diktindex

"Det gamla hemmet"

Säg var är stigen som barn jag lekt, och var är linden som solen smekt ? Bersån den sköna, ett minne blott, en såg dig fällde, det blev din lott.

Två stolta pilar vid stugan fanns, allt är borta som i minnet fanns. Vart träd, var buske planterats har min mor berättat - av hennes far.

Han levde då i sin ungdoms vår. Då var han stark och i unga år och vävde drömmar - men tiden går -
Det gamla finns ej mera kvar och borta är även gammelfar

"Linne'a Norold"

Tillbaka: Diktindex

"Det var en gång"

Här har våra fäder gått, här har de odlat, här har de sått. Röjt marken fri från sten, vandrat hem på trötta ben.

Var tuva, varje dikesren, den minsta lilla videgren. Allt talar till oss utan ord från svunna fäders kära jord.

Från far till son i många led, har gården gått, likt tidens sed. Ett gammalt vårdträd vittnar om från släkt till släkt......" det var en gång".

"Linne'a Norold"

Tillbaka: Diktindex

"En Dröm"

Jag ser i drömmen två turturduvor, tillsammans 
flyga med segerns huvor.
Må fred och lycka och kärlek råda,
och krigets anlet' vi slippa skåda.
Då blodet flyter och tårar flöda, då husen
bombas som byggts med möda.
Må Gud bevara folk och land.
Vi räcker fram vår brodershand.

Tillbaka: Diktindex

"Sjutton år"

Det fanns en gång en tid då livet alltid log
den tiden då man tyckte det aldrig skänkte nog.
Nu åren flyktat har - jag minns en tidig vår
då vårens blomster lyste så klart
bland skogens snår.

Då vävdes skira drömmar i morgonsolens glans,
vi trodde ej på mörkret - men visste att det fanns.
Vi lovade att älska varandra till vår död,
och gemensamt att kämpa för
vårt dagliga bröd.

Vad blev det av de löften i tidig ungdomsvår ?
- de bleknat bort och kvar är blott en minnets tår,
en tår för ungdomskärlek ifrån oskuldens år,
det minnet är oss kärast - hur det än i livet går.

"Linne'a Norold"

Tillbaka: Diktindex

"För-Gät-Mig-Ej"

Åter och åter ringer avskedsorden:
"Farväl min älskade, mitt allt på jorden".
Blommor räcktes då till dig
blyga blå För-Gät-Mig-Ej

Du älskade blomma var gång jag dig ser,
jag tycker mig höra du viskar och ler:
"Vänta blott vänta han kommer igen
Jag är symbolen för trohet min vän".

"Linne'a Norold"

Tillbaka: Diktindex

"En röd gammal stuga"

En röd gammal stuga långt från människornas trakt,
två blommande aplar vid dörren stå på vakt,
och bugande blåklockor hälsa oss vid grinden,
en rofylld minnesbild - nu borta med vinden.

Bak nystärkt gardin lyser vit pelargon,
och fåglar hörs kvittra från holkar och bon.
Vänlighet och lycka i den gamla stugan bor,
så härligt skiner solen och i dörren står min mor.

"Linne'a Norold"

Tillbaka: Diktindex

" Den första kyssen"

Din allra första blyga kyss
jag minns så väl som var det nyss.
Då lyckan log och månen sken
vid doft av hägg och vit syren.

Din djupa röst, ack som en dröm.
Så fyllig, vacker och så öm.
Din veka mun och ögon blå
- Två själar som varann förstå. -

Åren svann och vid månens sken,
det doftar åter vit syren,
och banden knyts mellan oss två,
vårt öde det bestämdes så.

"Linne'a Norold"

Tillbaka: Diktindex

"Här låg en gång"

Här låg en gång ett gammalt hus,
från stugan lyste hemstöpt ljus.
Då gammelmor på spinnrock spann,
i öppna spisen lågan brann.

Ett ensamt liv hon levde här,
men hemmet - stugan höll hon så kär.
Av allt finns ingenting mer kvar,
Än buxbumshäck från flydda dar.

Kanhända någon lilja ock,
syn's spira opp bland sten och stock,
Det minner om, här människor bott,
som fridfullt levat - älskat, trott.

"Linne'a Norold"

Tillbaka: Diktindex