Höst  Dikter 

 


Fjärilen och Blåklockan

Höstregnet piskar nu rutan så våt,
stormen sliter i fiskarens båt.
Gulnade löv i rymden virvla kring
falla till marken och bli' ingenting.

En fjäril så vacker, nyss fladdrade glad
kysste mång' blomma och smekte dess
 blad, ligger på gräset och lyser så röd,
vid blåklocka skön den funnit sin död.

"Linne'a Norold"

 


Höst

Nu löven sakta till jorden falla,
och sköna frukter vi skörda in,
med knäppta händer vi Gud åkalla,
Ty ödmjukhet hör Guds rike till.

"Linne'a Norold"

 


Gulsporre skön..

Hav tack ljuva sommar för allt vad du gav
av blommande ängar och glittrande hav,
för böljande fält av vete och råg.
I minnet skall leva allt vackert vi såg.

Nu lyser rönnen bland björkar och al,
hör syrsorna spelar långt nere i dal.
Med vemod jag skådar senhöstens
 blomma, Gulsporre skön _ jag väntat dig komma.

"Linne'a Norold"

 

Till sidans topp!