Vårat sommarställe ligger i Norra Värmland bara någon mil från
Norska gränsen " Långflon ". Det är min mans mammas morfar som byggde huset 1901. Arne växte upp där med 3 syskon. Huset som var väldigt förfallet har dom senaste åren snart fått en total renovering både ute och invändigt. Så vi hoppas en dag att semestrar skall bli lugna utan en massa jobb, vi är en god bit på väg. Mygg, knott och allahanda flygfän är lite av en plåga i Värmlandsskogarna, ( framför allt är jag ett eftertraktat bitobjekt ) Här är det en skön natur med fina fiskevatten. Kvällar tillbringas oftast uppe vid sjön med grillning och kolbullstek i gjutjärns panna. Blir fiskarna många så blir det kokt fisk och nävgröt morgondagens middag. 

 

Det här skall bli en kolbulle, det är en gammal maträtt som var vanligt förekommande i skogs kojorna bland timmerhuggarna i Värmlandsskogarna förr. Det är en sorts fläskpannkaka , smeten görs av gräddfil, vatten, mjöl och salt. Först stekes fläsktärningarna , smeten hälles över, äts med lingonsylt, där bären är plockade i skogen på hösten ( så och våran sylt ). Det är gott, jag lovar......

Arnes storfångst. Hur skall jag beskriva " Nävgröt ", Man saltar fisken som får ligga över natten, sedan kokas den. Vattnet som fisken har kokats i är stommen till "Nävgröten", man lägger i en massa vetemjöl ( eller Värmländsk Skrädmjöl ) sedan pickar man ner i mjölet så fiskspadet kommer upp ( får inte röra runt ) det blir en gröt som är så torr att den äts med nävarna tillsammans med en klick smör på varje tugga tillsammans med en kokt fiskbit. Också en maträtt som var vanlig förr och som åts i timmerkojorna runt om i skogarna. Det är också en omtyckt maträtt som vi ofta bjuder våra gäster som hälsar på från Göteborgs regionen. Tycker det är kul med gammal Värmländsk matkultur.