Arbetslös.  
 

Det fryser, det fryser, båd´ nätter och dagar,
och snöstormen fram genom gatorna jagar,
och slädtravar´n frustar, och bjällrorna klinga,
så muntert, som funnes av sorger slätt inga.
Jo vänta - bakgårdens mörkaste nästen, är likbleka döden den härjande gästen.
Tätt följer han arbetslösheten i spåren,
och kastar uthungrade offren på båren.
Jag såg på min vandring hur bodarna stråla,
hur tyger och kläder i överflöd pråla.
Jag fick endast lov, att kort blicka till färgen,
Fast kölden mig skar genom benen och märgen.

Och mat såg jag även, nog av till att mätta
mång´ tusende munnar - men ej av allt detta
en bit fanns för mig - det är blott för de rika,
de arma få svälta, så tarmarna skrika.
Det fryser, det fryser, båd´ nätter och dagar,
och snöstormen fram genom gatorna jagar.
Var timma som ilar förvärras blott nöden,
den enda som nu sig förbarmar är - Döden.

text: Henrik Menander
musik: W Ringstrand